Per Teofilusson: En prosatext om hur det kan kännas att befinna sig i det nya "daglönar-Sverige".

Jag blir rent ut sagt förtvivlad av nedmonterandet av välfärden, vilket jag fått möjligheten att inifrån bevittna ända sedan åttiotalet. Diskrepansen mellan högutbildning och veritabel oförmåga att se konsekvenserna för hela samhällets förvittring, då skatterna oupphörligen skall sänkas, är för mig både irriterande och närapå en gåta. Jag menar, att det jag just nämnt verkar i mig som en stimulerande gnista i förvissningen om att utan poesi, i dess vidaste mening, så reduceras vi till - gud hjälpe - blott konsumenter.