"...Att vara anhörigvårdare betyder också att jag måste ta konflikter för att få stöd.
Jag fick kämpa för att få fler än fyra avlastningstimmar per vecka som jag behövde för att hinna med praktiska saker och något av mitt gamla sociala liv, som vävning och träffar med vänner och bekanta i huset där vi bor.
Jag får då och då slåss med näbbar och klor för att de inte ska flytta Lars-Erik till olika andra avlastningsboenden.
Ibland känner jag att jag inte räcker till, trots att jag försöker göra allt jag kan och lite till. När min man upplever att jag är hård mot honom som inte låter honom vara hemma hela tiden försöker jag förklara att jag behöver vila, men det går inte alltid fram. Då är det som svårast.
När avlastningen inte fungerar
Det är också väldigt tungt att se att Lars-Erik ibland blir sämre av att vara på avlastningen. Vid några tillfällen har han varit borta en hel vecka åt gången och då oftast kommit hem i sämre skick än när han åkte dit.
Om det ska vara en avlastning och vila för mig måste jag ju vara trygg med att min man har det bra där han är!
I december förra året var jag tvungen att göra en Lex Sarah-anmälan till kommunen och Socialstyrelsen..."
