Tänk dig att du vill utnyttja din rätt att som åhörare lyssna på en rättegång i en domstol! Du går in på tingsrätten en morgon strax före 9 för att läsa uppropslistorna. Där kommer du med all sannolikhet att upptäcka att mellan 80 och 90 % av förhandlingarna rör brottmål. Bara 10-20 % gäller sammanträden i andra slag av mål eller ärenden, såsom tvistemål och konkursärenden.
Den som vill åstadkomma statliga besparingar inom rättsväsendet har därför all anledning att först ta itu med brottmålen.
Fr.o.m. den 1 januari 1948 tillämpas den nya rättegångsbalken (RB). Vid balkens tillkomst gjordes rent hus med äldre tiders skriftlighet och uppskovsväsende. Nu skulle processen präglas av muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Parterna skulle vid ett och samma tillfälle presentera sin sak, förhöra vittnen och framlägga andra bevis samt plädera, varefter domstolen – helst i omedelbar anslutning till förhandlingen – skulle meddela dom.
Undantagen från denna kostsamma handläggningsordning var få. Det blev rättssäkert men dyrt att pröva stort och smått på det sättet i två eller tre instanser.
Med åren har också alltfler undantag från RB:s ledande principer om muntlighet m.m. förts in i balken. Stora förändringar trädde senast i kraft hösten 2008. "En modernare rättegång" (EMR) kallas projektet. Det innebär bl.a. att alla bevisutsagor av vittnen m.fl. spelas in med både ljud och bild vid tingsrätten. Den som vill ställa en ny fråga till ett vittne i hovrätten måste visa goda skäl. Annars får han inte göra det. Skriftliga bevis behöver man inte längre läsa upp. Det räcker att parten hänvisar till beviset. Situationer, då ett mål kan avgöras på handlingarna, dvs. att parterna inte ens behöver komma till rätten, har blivit fler.
Men innan effekterna av EMR ens har blivit utvärderade, har regeringen mottagit och tillsatt utredningar som behandlar ytterligare förändringar av rättegångsordningen i brottmål. I juni i år kom ett betänkande (Statens offentliga utredningar 2010:144) som diskuterar bl.a. om det bör införas ett generellt krav på prövningstillstånd (PT) vid överklagande av en tingsrätts dom i brottmål. Krav på PT innebär att hovrätten kan låta bli att döma i ett överklagat mål genom att vägra PT. En sådan fullföljdsbegränsning gäller idag i bötesmål. Utredaren anser i och för sig inte att reglerna om detta bör ändras. Innan remissvaren ens hunnit komma in på det här betänkandet, har regeringen emellertid den 15 juli beslutat direktiv (Dir. 2010:78) till ytterligare en utredning om översyn av brottmålsprocessen. Olika ämnen listas i direktiven, däribland frågan om PT i brottmål.
Det är inte utan att man faller i tankar. Varför detta nästan hysteriska intresse hos regeringen för att ändra rättsgångsreglerna i brottmål?
Ingemar Folke
Advokat verksam i Stockholm, medlem i föreningen FiB-juristerna (tffr.org)
