Om YFK:s och om dess föregångares, Tryck- och yttrandefrihetsberedningens (TYB) uppdrag har jag skrivit många gånger. Se t.ex. mina spalter i nr 4/10, nr 4/09 och nr 5/08. En kort repetition bara, innan ni tar itu med att läsa.
Det påstådda problemet med vår nuvarande grundlagsreglering av yttrandefriheten sägs vara dess teknikberoende. För de tryckta skrifternas del innebär detta "beroende" att en skrift bara genom att den framställts i tryckpress åtnjuter grundlagsskydd. Grundlagsskyddet förutsätter inte att man har följt ordningsföreskrifterna i TF om att skriften ska ursprungsbetecknas, t.ex. att boktryckarens namn ska anges på skriften. Saknas det, kan visserligen ett bötesstraff dömas ut. Men ansvaret för innehållet placeras ändå enligt reglerna i TF. Dvs. är författaren eller utgivaren angiven, svarar han. Annars förläggaren. Finns ej förläggare eller är han inte angiven, svarar tryckaren. Anges inte han heller, svarar utspridaren. Den ansvarige – vem han nu än är – kan bara straffas för de brott i skriften som straffbeläggs i TF och i vanlig lag. Åtalas han, och det är bara han som kan åtalas, har han rätt till juryprövning.
Grundlagsskyddet finns där, utan att någon måste anmäla sig eller sitt företag till någon myndighet för registrering. Stickbeskrivningar eller revolutionära flygblad, bokslut eller pornografiska alster, är de bara framställda i tryckpress så skyddas de av TF, något man inte heller kan välja bort ens om man skulle vilja.
Ett av YFK:s uppdrag är att undersöka om det finns någon annan metod att sätta grundlagsskyddet i kraft. Ska det vara frivilligt? Ska det bara gälla för professionella författare och journalister? Ska textens innehåll vara avgörande, så att bara de "seriösa" skyddas? Det är några av de frågor som kommittén vill diskutera.
Fastnar man för "frivilligt" skydd t.ex., så måste såklart hela TF och även YGL stjälpas över ända, avskaffas och lagskrivandet börja från scratch. Det är en snart 250-årig modell som då ska skrotas.
Därmed är vi framme vid ett annat av YFK:s uppdrag, nämligen att "minska konfliktytorna" mellan den svenska grundlagsregleringen och EU-rätten. Hittills har Sverige med viss framgång kunnat säga "stopp och belägg" med hänvisning till sin gamla TF och konstitutionella traditioner, då man inom EU haft planer på regleringar med siktet inställt på yttrandefriheten.
Om vi nu skrotar våra traditioner, och gör allting nytt, kan man förstås undra hur imponerade de andra EU-länderna skulle bli om vi sätter oss på tvären och hänvisar till en sprillans färsk grundlagsreglering. Sanningen är nog att Sverige som EU-medlem inte är helt fritt i valet mellan att bevara (låt vara med ändringar där den tekniska utvecklingen kräver) och att börja om från början och göra något helt nytt. River vi av hela tomten, kan EU komma med invändningar om både det ena och det andra när det nya huset byggs.
Några tips på hur man läser ett sådant här betänkande. Det kommer att publiceras i Statens Offentliga Utredningar (SOU). Det kan köpas som pappersbok. Det kommer också att ligga ute i sin helhet på nätet, www.sou.gov.se.
Börja med sammanfattningen. Sen kan man ta itu med lagtextförslagen. I motiveringen skulle jag vilja be mina läsare att leta efter vad ni tycker är rimliga skäl för att avskaffa TF. Hittar ni några sådana? Låt oss hjälpas åt och redovisa våra fynd här i Folket i Bild/Kulturfront och där tryckfrihetsvänner annars träffas, t.ex. på FiB-juristernas hemsida www.tffr.org.
