Brev till BLT:s ledarsida

”Så var, undrar jag, finns alla imperiekritiker på vänsterkanten…” frågar Sylvia Asklöf Fortell på BLT:s ledarsida 22 mars apropå krisen Ryssland/Ukraina.

Undertecknad, som tillhör den kategori hon avser, har skickat flera artiklar till BLT Debatt om krisen i Ukraina utan att de publicerats.  Så det är till att vara arrogant när man sitter där på propagandatronen.

 Fast unikt är det inte. Tidningsläsarna bör ägna en tanke åt hur det kan komma sig att inte en avvikande röst hörts i ledande media som DN, SvD eller SVT. Hur är det egentligen beställt med den reella yttrandefriheten?

Sylvia Asklöf Fortell ”silar mygg och sväljer kameler” för att maximera den krigsförberedande hets och demonisering mot Ryssland som BLT:s ledarsida länge, fast mer lågintensivt, ägnat sig åt.

Alltså ingen kritik mot den väststödda fascistledda kuppen i Kiev som ställer folkvald president och parlament åt sidan och som, enligt uppgift av USA:s biträdande utrikesminister Nuland, backats upp med fem miljarder dollar från State Department.

Och ingen kritik mot att fem öppna fascister sitter i kuppministären och att fascistisk terror och pogromer härjar landet. Den sanningen ska mörkläggas.

Men desto mer om Rysslands påstådda expansionism. Titta på kartan. När Warszawapakten upplöstes förband sig USA att Nato inte skulle expandera i Östeuropa. Motsatsen har skett. Nu kompletteras inringningen av Ryssland med försöket att erövra Ukraina.

USA har 800 militärbaser runt hela världen, men främst runt Ryssland och Kina. Ryssland endast ett par utomlands och ingen som hotar Europa eller USA. Vem är expansionistisk?

Krim har tillhört Ryssland i århundraden tills det på 1950-talet ”skänktes bort” av den självsvåldige Chrustjev. När Ukraina blev självständigt 1991 borde frågan om Krim ha reglerats, men det ”glömdes bort”.

När Krim nu återgår till Ryssland, efter ett rättvist val övervakat av internationella observatörer, är det historisk rättvisa som skipas. Inte ett skott har avlossats av Ryssland och det är inte utrett om Ryssland i något avseende överträtt de befogenheter som ges i 1997 års avtal om flottbasen.

Att kritisera det defensiva Ryssland, som äntligen satt ner foten när det gäller Krim, och inte de folkrättsstridiga interventionerna, fascistkuppen i Kiev och de utomlagliga sanktionerna mot Ryssland (som strider mot paragraf 2:7 i FN-stadgan), är att ”sila mygg och svälja kameler”.