OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!

SWISHA 50 KR TILL 1232240356,

SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.

 

Sök i artikelarkivet

Hur oense är vi egentligen?

Britta Ring 27 mars 2014
  • Skriv ut
  • Epost
  • Kommentarer (3)

britta_ring_beskuren.jpg

Det känns sorgligt att ta del av den här debatten om Ryssland/Putin och Krim.

Den saknar helt proportioner. Visst, säg att Ryssland har brutit mot våldsförbudet i FN-stadgan. Det kan naturligtvis inte jämföras med USAs anfall på Irak eller Kosovos utbrytning ur Jugoslavien. Här finns en helt annan bakgrund.

Intressant är en annan av formuleringarna i FIB-juristernas yttrande:
   
- I den mån presidenten avsatts genom en statskupp som understötts och uppmuntrats av utländska makter så har dessa makter brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter enligt artikel 2:7 i FN-stadgan.

”I den mån”?

Vad anser egentligen FiB-juristerna? Har presidenten avsatts genom en statskupp understödd och uppmuntrad av utländska makter, som brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter?

Jag förväntar mig klarspråk här och inga om och utifall.Men här har tydligen inte juristerna någon bestämd uppfattning. Det är helt avgörande för ställningstagandet. Om vi inte är överens om att Ryssland är utsatt för hot från ett Nato på offensiven i Rysslands grannstater, ett USA som genom ”lågintensiv krigföring” utökar sin kontroll över strategiska områden med hjälp av Nato och EU, då finns här en grundläggande  oenighet om utvecklingen av maktrelationerna i världen.

Är vi överens om att den nya ukrainska regeringen har tillsatts genom en statskupp, genomförd av väpnade aktivister från Maidan som gick in i parlamentsbyggnaden och pekade med hela handen – och med vapen i denna hand?

Är vi överens om att USA/Nato och EU öppet har stött denna opposition under flera år och snabbt erkände regeringen från dag ett?

Är vi överens om att denna händelseutveckling, som dessutom har medfört ökat inflytande i Ukraina av nazistiska, militant antiryska krafter, måste uppfattas som ett militärt hot av Ryssland med dess Stillahavsflotta stationerad på ukrainskt territorium?  För mig är det här en självklar utgångspunkt.

Ukraina är inte vilket land som helst. Ukraina är landet där Rysslands Svartahavsflotta är placerad. Skulle Ryssland passivt åse att Ukraina går med i Nato, som gör en Natobas av den ryska marinbasen på Krim?

Naturligtvis måste Ryssland säga ifrån: Hit men inte längre! Naturligtvis måste Ryssland sätta ner foten.

Det har Ryssland nu gjort genom att införliva Krim, detta med befolkningsmajoritetens helhjärtade stöd. Krim upphör därmed att vara en outlöst bomb i Ukrainakonflikten.

Jag hoppas att det inte förhåller sig så att internationell rätt ger Nato och USA carte blanche att ohejdat fortsätta sin inblandning i staters interna angelägenheter, samtidigt som den fördömer utsatta staters försök att försvara sig. Juridiken har sina begränsningar, som vi ser.

Jan Myrdal har tyvärr alldeles rätt i att de allt starkare provokationerna mot Ryssland från USA/Natos sida ökar risken för ett nytt europeiskt krig, den här gången i vårt eget område.

Vi behöver en fredsrörelse med förmåga att urskilja proportioner och skilja mellan försvarare och angripare, om vi ska kunna hejda den utvecklingen.
  

Britta Ring
Twittra
Publicerad i Debatt
Taggad under
  • Britta Ring

Relaterade artiklar (efter tagg)

  • Ukraina och folkrätten
  • 28/6-30/6:Internationell konferens om militariseringen av nordligaste Europa
  • Det ständiga "hotet från Ryssland", men Nato då?
  • Britta Ring-Ianthe Holmberg. Inlägg på Nordiska Fredssamtal
  • Färskvatten på norra Gotland
Mer i denna kategori: « Solidariteten bjuder att vi stöder de angripna Krims förening med Ryssland i enlighet med folkrätten »

Kommentarer   

#3 Bo Persson, Piteå 2014-03-28 21:57
Fortsättning på min föregående kommentar. Alltså vad finns det för alternativ till folkrättsdiskur sen? Ja mitt förslag är att vi börjar tänka på vad som är bra för Sverige. Och i det här fallet är det ju klart att när Putin tar strid med Obama så blir världen mindre unipolär och det är bra för Sverige i den meningen att det då blir lättare att komma tillbaka till vår traditionella fredliga utrikes- och försvarspolitik . Den begravdes ju med motiveringen att när Sovjet imploderade, så fanns det inte längre några spelare, som vi kunde vara neutrala mellan
Citera
#2 Bo Persson, Piteå 2014-03-28 09:56
Jag menar att vi som är mot den amerikanska expansionismen/ den amerikanska världsordningen och för en multipolär värld gjorde fel från början när vi köpte folkrättsdiskur sen (I den utsträckning vi nu gjorde detta). Den kanske har tjänat oss ett tag. Men nu när denna ordning äntligen möter ordentligt motstånd visar det sig alltså att samma diskurs kan användas av dem som är för denna ordning.
Dags att tänka till såvitt jag kan se.
Citera
#1 Ulf Bjerén 2014-03-27 22:34
Tack Britta.
Fib-juristerna silar mygg och sväljer kameler. Det innebär tyvärr ett ställningstagan de för den aggressiva parten mot den defensiva, som du riktigt påpekar. Varför gjorde de inte ett uttalande mot den gigantiska intervention i Ukrainas inre angelägenheter som den väststödda fascistkuppen innebar?
Läs f.ö. Stefan Lindgrens svar till Ola Jordan på Nyhetsbanken.
Citera
Uppdatera kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Om du inte kan läsa koden, klickar du här för ny kod. Detta kan du upprepa hur många gånger som helst.
OBS! Om du istället uppdaterar sidan i webbläsaren kan du tappa din skrivna text.
 
Skriv av koden för skräppostskyddet i fältet nedan:


Skicka
Avbryt
JComments
TOP
TOP