Åke Kilander skriver en fortsättning på debatten om FN-stadgans artikel 2:4 och det strikta allmänna våldsförbudet.
Hans tidigare inlägg ifrån den 27 mars kan du läsa här.

FN-stadgans artikel 2:4 och ”jus cogens” – dimman faller…

I slutet av 2013 ifrågasatte jag i FiB/K det ”strikta våldsförbud” som författarna till boken ”Lagen om krig” (LoK) läste in i FN-stadgans artikel 2:4. Det mötte inget gehör från författarnas sida.
Jag skrev en längre förklaring på FiB/Ks hemsida den 27 mars (”Solidariteten bjuder att…”) som inte heller föranledde någon reaktion. När jag talar med FiB-jurister framgår det att de mest tycker jag är konstig och undrar vart jag vill komma. Men en av dem gav mig ett halmstrå. Våldsförbudet är en jus cogens vilket nämnts i boken. Och det ger onekligen en förklaring till mina frågor men knappast ett tillfredställande svar.

I LoK står på sid. 18:

”Våldsförbudet är enligt folkrätten en norm, jus cogens, dvs. en rättsregel som är absolut och tvingande, och från vilken staterna inte kan göra avsteg ens genom överenskommelser.”

Detta framställs av författarna som ett faktum där ”folkrätten” borgar för att det är riktigt. Men är det så enkelt?

Termen jus cogens definieras i paragraf 53 i Wienkonventionen om traktatsrätten från år 1969 (formellt i kraft år 1980). Där avser en ”tvingande allmän folkrättsnorm” en norm som ” av det internationella statssamfundet som helhet är godtagen och erkänd... ”. Så långt verkar stor enighet råda men det mesta i övrigt, såväl principen som innehållet, förefaller starkt ifrågasatt i den komplicerade och omfattande folkrättsliga debatten.

Normen

Hur lyder då normen om det strikta våldsförbudet? Vem har formulerat den? Är den i så fall ”godtagen och erkänd” av det ”internationella statssamfundet” vilket rimligtvis krävs för att den ska inkluderas i den allmänna folkrätten (sedvanerätten) och kunna ligga till grund för att definiera brott och eventuella straffåtgärder?

Är normen liktydig med FN-stadgans artikel 2:4? Flera debattörer verkar hävda det men uppfattar den (som jag) som ett förbud mot våld i form av aggression/angreppskrig.

I detta fall skulle normen inte innebära någon förändring av det folkrättsliga innehållet. Det är identiskt med den avtalade folkrätten i FN-stadgan, men tillämpningen påverkas.

En annan möjlighet är att normen har formulerats separat som ett strikt våldsförbud mellan stater. Då skulle den kunna bli allmän folkrätt och överordnad relevanta traktater som FN-stadgan. Men det reser i så fall en rad frågor: vem har formulerat den, när och hur godtogs och erkändes den av statssamfundet och hur hanteras hierarkin inom folkrätten när en ny nivå läggs till som är överordnad traktaterna (teknikaliteter som bekymrar en del debattörer)?

Tillämpningen

En poäng med jus cogens är att när normen väl är antagen så gäller den inte bara över annan folkrätt som traktater mellan olika stater utan också för alla stater/folk oavsett om de varit delaktiga i beslutet eller motsatt sig normen (så kallad ”tvingande folkrätt”). Det innebär ett avsteg från principen att en stat suveränt skall kunna besluta om vilka lagar den skall tillämpa dvs. en inskränkning av den nationella suveräniteten. Det väcker givetvis ont blod hos många debattörer.

Behov av klarläggande

Tack vare FiB-juristerna har jag tvingats bekanta mig med jus cogens, men blivit alltmer skeptisk.  Det är inte så enkelt och självklart som det framställs i LoK. Vilken praktisk betydelse har jus cogens? Är det inte så att hela debatten förs mellan tämligen oeniga folkrättsjurister i världen över frågor som mycket väl ryms inom traditionell folkrätt? Vad är vinsten med att till exempel införa ett ”strikt våldsförbud” mellan stater? Det är väl inget större fel på FN-stadgan och dess artikel 2:4. Problemet är att den inte efterleves men det är en politisk fråga som bara marginellt påverkas av rättsliga åtgärder.

Mitt intryck är att hela idén med jus cogens, en ”tvingande” folkrätt, är tvivelaktig. Den tillför inget väsentligt i sak, är odemokratisk och kan missbrukas. Men jag är inte säker – det är inte lätt för en lekman att snabbt sätta sig in i denna komplicerade frågeställning.

FiB-juristerna har gott rykte i och utanför kulturfronten. De har ofta varit mer än juridiska experter och haft en folkbildande funktion. De har lotsat många politiska aktivister i den juridiska snårskogen. Därför skulle jag uppskatta en genomlysning från deras sida av jus cogens och dess konsekvenser. Vilka andra normer av denna typ finns det som är ”godtagna och erkända” av statssamfundet? Hur går diskussionen bland folkrättskunniga?  Finns några falanger och vad representerar de? I vilka fall har jus cogens tillämpats? Har Sverige någon officiell uppfattning om jus cogens?

Åke Kilander