OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!

SWISHA 50 KR TILL 1232240356,

SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.

 

Sök i artikelarkivet

Jan Myrdal: ETT ÅTERUTGETT VERKLIGT VARNINGSORD

Jan Myrdal 14 oktober 2014
  • Skriv ut
  • Epost
  • Kommentarer (2)

Screen_Shot_2014-10-14_at_20.42.13.png

Jan Myrdal har läst Gustaf Hellströms "i tredje riket : vittnesmål från Hitlers nya Tyskland"

ETT ÅTERUTGETT VERKLIGT VARNINGSORD
 
Gustaf Hellström i tredje riket : vittnesmål från Hitlers nya Tyskland
Häftad, 2013, Svenska, ISBN 9789174655124
105 kr
 
Våren 1933 reste två ledande borgerliga svenska intellektuella i det Tyskland där Hitler just tillträtt makten och riksdagshuset brunnit. De såg båda samma väldiga förstamajdemonstration för Hitler och samma bokbränning på Opern-Platz under ledning av dr Goebbels. De beskrev vad de sett och hur de bedömde det i varsin ledande svensk borgerlig tidning. Fredrik Böök i Svenska Dagbladet och Gustaf Hellström i Dagens Nyheter. Fredrik Bööks tyskvänliga och Hitlerförstående artiklar publicerades av Norstedts under titeln: ”Hitlers Tyskland” och kan sägas typiska för det tänkande hos den del av dåtida svensk borgerlighet Jan Guillou just beskrivit.
 
Gunnar Hellströms sex artiklar gavs omedelbart ut som bok av Bonniers ”Det tredje riket : från Hitlerkupp till tysk folkenighet”.
Nu när den återutgivits av  Gunnar Hellströmsällskapet bör den läsas och diskuteras. Den är ytterligt viktig. Inte bara för att den är typisk för en borgerligt liberal antinazism som brännmärker våldet och judeförföljelserna men inte riktigt förstår hur ekonomin fungerar utan för att han faktiskt beskriver och tar ställning till det som än i dag – speciellt på ”vänstersidan” - undanträngs. Det gavs inget faktiskt direkt motstånd mot Hitlers Machtübernahme. Av taktiska skäl vill vi inte på vår kant tala om detta.
 
Men vi måste för vår egen framtids skull diskutera att det stora socialdemokratiska partiet och det utanför Sovjetunionen och Kina (som är ett särskilt kapitel) största och internationellt mest riktningsgivande kommunistpartiet bara upphörde. Båda hade de väpnade skyddskårer. Men varken socialdemokratins  Reichsbanner med miljonen medlemmar eller kommunisternas hundratusennågonting medlemmar i  "Kampfbund gegen den Faschismus" (som efterträtt det förbjudna Rödfrontkämpeförbundet) förmådde agera när Hitlers SA och SS tog över alla partilokaler och fackföreningsexpeditioner i landet.
 
Detta är avgörande. Att vissa kommunistiska ledare blev överlöpare och att några ledande socialdemokrater reste ut i världen för att söka avvärja internationella opinionsyttringar mot Hitler är inte viktigt. Sådant har alltid hänt. Att både socialdemokrater och kommunister – som liberaler – senare torterades och mördades i tusental och tiotusental och att det då fanns heroiskt motstånd får inte skyla det faktiska att hela den tyska arbetarrörelsen föll samman 1933. Det är nästan unikt.  De österrikiska socialdemokraterna kämpade 1934 som de spanska anarkisterna, socialisterna, kommunisterna 1936, för att bara ta några exempel.
 
Med all rätt konstaterade Gustaf Hellström 1933:
”När en gång den tyska revolutionens mänskliga facit skall fastställas kommer helt säkert, vid sidan om judeförföljelserna, den totala frånvaron av moraliskt mod hos motståndarna att framstå som en av de mest beklämmande egenheterna i dess förlopp.”
Han är liberal och idealist och skyller detta på en specifikt tya mentalitet.  Den som Heinrich Mann beskrev i ”Undersåten”.
Men vi som nu åter står inför såväl världskrigsmöjligheter som fascistiska maktövertaganden borde på allvar resonera om vilka som var felen i våra dåtida meningsfränders analyser och politiska överväganden, de vilka förde till att arbetarrörelsen helt imploderade.
Jan Myrdal
Twittra
Publicerad i Debatt
Taggad under
  • Jan Myrdal
  • Gustaf Hellström
  • Tredje Riket

Relaterade artiklar (efter tagg)

  • Folkets kultur eller herrarnas? Nu på video
  • Folkets kultur – eller herrarnas?
  • Mikael Nyberg föräras årets Leninpris och Robespierrepriset går till Sápmi Sisters - Mimie och Maxida Märak
  • ”Vänstern” är för feg och värnar sina egna privilegier
  • Nordiska fredssamtal i Degerfors: 15 augusti 2015: In mot det stora kriget 1914
Mer i denna kategori: « Föreningen Syriensolidaritets öppet brev till Margot Wallström. Uppdatering om Palestina »

Kommentarer   

#2 Kalle Gustavsson 2014-11-04 20:17
Bägge artiklarna finns på marxistarkiv.se:
http://www.marxistarkiv.se/europa/tyskland/debatt_om_kpd-mf75-76.pdf
Citera
#1 Kjell Martinsson 2014-10-15 23:58
I Marxistiskt Forum nr 8, 1975 inledde Bo Gustafsson en diskussion med en artikel: De tyska kommunisterna, huvudmotsättnin gen och fascismens seger 1933. Svar kom i MF nr 3/76 av Stefan Lindgren: Är KPD:s historia "främst en fråga om negativa erfarenheter"? och replik av Gustafsson: Vi bör inte vara rädda för att lära av historien. Men de kan vara svåra att få tag på.
Citera
Uppdatera kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Om du inte kan läsa koden, klickar du här för ny kod. Detta kan du upprepa hur många gånger som helst.
OBS! Om du istället uppdaterar sidan i webbläsaren kan du tappa din skrivna text.
 
Skriv av koden för skräppostskyddet i fältet nedan:


Skicka
Avbryt
JComments
TOP
TOP