Uttalande från Älvräddarnas årsmöte 2013 
Älvräddarna - 2013-06-18 20:56 

I princip all gruvbrytning innefattar moment där stora mängder vatten används i processen. Detta vatten innehåller oftast stora mängder av tungmetaller och andra giftiga ämnen, vatten som sedan ska lagras i olika typer av dammar. Dessa dammar kräver ständigt underhåll för att inte läcka eller rent av haverera. Det sistnämnda inträffade i Sveriges största dagbrott, Aitik så sent som 2000.

 

Den gången gick det förhållandevis bra, men vad händer om vattnet är starkare förorenat än det då var, och strömmar ner i våra ovärderliga älvsystem? 
Älvräddarna kan konstatera att Bergsstatens tillämpning av minerallagstiftningen lämnar mycket övrigt att önska. Exempelvis i Rönnbäcken, Tärnaby, där Nickel Mountain AB fått bearbetningskoncessioner, trots att de inte på något sätt beskriver vilka skyddsåtgärder som de ska vidta för att EU:s lagstiftning, vilken alltid står över svensk, får genomslag. I EU:s ramvattendirektiv finns exempelvis ett ickeförsämringskrav, som innebär att verksamhetsutövaren måste garantera att miljön inte på något vis blir försämrad. Detta beaktar inte Bergsstaten alls. 

- Bergsstatens tillämpning av miljölagstiftningen måste skärpas, om målen kring hållbar utveckling ska uppnås, säger Älvräddarna. 
Älvräddarna har i fallet Rönnbäcken ännu inte fått besked av regeringen, vilken överklagan ställts till. 
För Kalixälvens del är det planerna från Kiruna Iron med tre gigantiska dagbrott som är mycket bekymrande. 

Kontakt: Christer Borg, 0706-84 74 31, christer.borg@akvraddarna.se