OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!

SWISHA 50 KR TILL 1232240356,

SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.

 

Sök i artikelarkivet

SALUT LES CUBAINS. Regi: Agnès Varda 1963

Agnès Varda-Video Geo De Santis 1 januari 2013
  • Skriv ut
  • Epost
  • Kommentarer (3)
Salut les cubains (Agnès Varda. 1963) + subt. esp/eng. Geo De Santis

På årets första dag uppmärksammar FiB.se Kubas befrielse från diktaturen Batista 1959 1 januari, med den 50 åriga filmen av regissören Agnès Varda. Ett fotomontage bestående av 1800 bilder tagna under hennes besök på Kuba. En hyllning till folket, landet, kulturen och revolutionen. Klicka på vit fyrkant på You tubevideon så får du svensk text.

Salut Les Cubains (1963) – Agnes Varda

Four years after Fidel Castro came to power, Agnès Varda brought back from Cuba 1,800 photos and used them to make an educational and amusing documentary.

 

AGNÈS VARDA
Agnès Varda has been called the “Grandmother of the New Wave,” a well-meaning if curious tribute for a woman who directed her first feature film at the age of 26. Born in Brussels, Varda studied literature and psychology at the Sorbonne, and art history at the École du Louvre. She’d originally wanted to be a museum curator, but a night-school course in photography changed her mind. Rapidly establishing herself as a top-rank still photographer, Varda became the official cameraperson for the Theatre Festival of Avignon and the Theatre National Populaire, and then pursued a career as a photojournalist.

Encouraged by filmmaker Alain Resnais, Varda made her movie directorial bow in 1955 with La Pointe Courte. She based the film on a William Faulkner short story, to which she was attracted because of its parallel plotlines (a recurring device in her later films). That same year, she accompanied another future New Wave director, Chris Marker, to China as visual advisor for his Dimanche a Pekin. Varda’s international reputation was secured with her 1961 feature Cleo de 5 a 7, which related in “real time” the anguish of a pop singer awaiting the results of her cancer tests. Her next film, and her first in color, was Le Bonheur (1965), a pioneering feminist manifesto wherein a misguided protagonist convinces himself that he can live copacetically with both his wife and his mistress.

Many of Varda’s subsequent productions were heavily influenced by her political views. While visiting America with her director-husband Jacques Demy in 1968, she directed two tractlike short subjects, one of which, Black Panthers (1969), was a paean to activist Huey Newton. Her 1970 production Nausicaa, a TV documentary about Greeks living in France, was so politically volatile that (according to Varda) it was banned outright by Greece’s military government. Varda continued experimenting with new forms into the ‘70s; her German documentary Daguerreotypes (1974) was comprised of 4000 still photos (an extension of Varda’s fondness for “personifying” inanimate objects), while Response de Femmes (1975) was lensed in 8-millimeter. In 1977, she formed her own production company, Cine-Tamaris. Its first effort was One Sings, the Other Doesn’t, a celebration of “the happiness of being a woman” that proved to be a worldwide success. Varda would not make another theatrical film until the highly acclaimed 1985 docudrama Vagabond, a bleak, powerful portrait of an ill-fated young drifter (played by Sandrine Bonnaire, who won a César for her performance).

In addition to her own films, Varda has written dialogue for the works of others, most notably for Bernardo Bertolucci’s Last Tango in Paris. She also served as producer for her husband’s Lady Oscar. As Demy lay dying in 1990, Varda expressed her love and appreciation for her husband in the eloquent Jacquot de Nantes (1991); though many believed that this would be her farewell film, she was back in 1995 with Les Cent et Une Nuits. Among the many awards bestowed upon Varda have been the Prix Melies for Cleo de 5 a 7 and the Prix Louis Delluc and Berlin Film Festival Special Award for Le Bonheur.

(From http://www.allmovie.com/cg/avg.dll?p=avg&sql=2:115169~T1 )

Agnès Varda-Video Geo De Santis
Twittra
Publicerad i Levande historia
Taggad under
  • SALUT LES CUBAINS Regi: Agnès Varda 1963
  • Kuba
  • Batista
  • Agnès Varda

Kommentarer   

#3 Tommy Sjöberg 2013-01-02 18:21
Nu har N.L. lagt ut mitt ursprungliga Youtube-klipp men med det felaktiga att det är spanska/engelsk a undertexter, genom att trycka på vit fyrkant kan man få svensk text. Under min förtext kan man klicka på Salut Les Cubains (1963) – Agnes Varda och då hamnar man på N.L:s Vimeo-klipp med enbart franskt tal? Den som vill se och lära hur man lägger ut filmer från Youtube kan söka bland ca: 600 på Nyhetsbanken/Fi lm. Brukar Web-redaktören stjäla idéer från andra och ta åt sig äran själv
Citera
#2 Tommy Sjöberg 2013-01-01 21:10
Nils Lundgren. Kan du inte förklara för mig och läsarna varför du publicerar exakt samma film som jag har skickat till dig 31/12 i sken av att det är du som är upphovet.
Citera
#1 Tommy Sjöberg 2013-01-01 08:45
Den 31/12 skickade jag ett publicerings- förslag på den FRANSKA regissören Agnes Vardas film SALUT LES CUBAINS med bl.a förtext,lästips m.m Här är hela förslaget: http://nyhetsbanken.blogspot.se/2012/09/salut-les-cubains-28-min.html Nu låtsas Nils Lundgren att det är han och Fib/K som kommit på detta filmtips. I ett tidigare filmtips ifrågasatte N.L. om hela text-och bildförslaget skulle publiceras med tanke på utrymmesbrist, men nu finns hur mycket plats som helst på engelska. Är inte detta idestöld?
Citera
Uppdatera kommentarer
RSS-flöde för kommentarer på denna post

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Om du inte kan läsa koden, klickar du här för ny kod. Detta kan du upprepa hur många gånger som helst.
OBS! Om du istället uppdaterar sidan i webbläsaren kan du tappa din skrivna text.
 
Skriv av koden för skräppostskyddet i fältet nedan:


Skicka
Avbryt
JComments
TOP
TOP