Det finns en författare, poet och riksdagsman (v) som nästan omärkligt gör underverk i vår litterära värld. Utan att vara polemisk skulle jag vilja utnämna h onom till motsatsen till Björn Ranelid. Men hans språkliga sensibilitet och precision gör honom till en av våra främsta uttolkare av vår existentiella belägenhet: Bengt Berg.

Vi har vant oss vid att betrakta honom som poet helt enkelt av den anledningen att han främst publicerat diktsamlingar. Men den här gången har han valt att formulera sina tankar som "betraktelser" i en tilltalade liten bok med titeln Mellan Nordkap och Syrakusa. Den märkliga titeln kommer från en indianliknande fransman som kallar sig Yggdrasil och som är på väg just till Nordkap men stannar
upp en stund i Bengt Bergs värmländska Torsby. Men tro inte för ett ögonblick att en prosaist har intagit poetens plats: tvärtom! Bengt Bergs betraktelser är genomsyrade av poetisk känsla och exakthet. Och det märkvärdiga är att denna känslighet återfinns i nästan allt han skriver om: resor, människor, naturen, tystnaden, reflexioner över livets obegriplighet. Någon gång kan man längta efter en mer rå och aggressiv formulering, det finns en liten tendens till predikoton här och var. Ändå besegras man som läsare av just hans i sann mening ödmjukhet, insikt, precision.

Men en fågels lätthet förflyttar han sig över världen. Det är nära mellan Nordkap och Syrakusa och vackrast är det i efter regnet i Lissabon. Att hans älskade Värmland är granne med Norge, också litterärt, framgår i många av betraktelserna, där ofta norska poetkolleger åberopas. Det tål att påpekas att det är dubbelt så långt till Stockholm som till Oslo och att Osloplanet börjar går ner ovanför Torsby!
Det är nog bara i historieböckerna som den svensk-norska unionen upplöstes 1905. I poesin är fortfarande Norge en del av vårt fosterland. Men inte heller Finland, trots det geografiska avståndet, ligger långt bort i betraktarens tankar. Ett kärleksfullt porträtt målas av den litterärt uppfinningsrike vännen Lars Huldén.

Även om många tankar ägnas åt ordens makt och vanmakt begrundar Bengt Berg det ordlösa hantverket, allt från kvinnoslöjden till de ordlösa avtryck som naturen själv skapar. Det är svårt att glömma bort "vitsippornas mjölktandsskratt innan de blånar och vissnar bort".

Naturen och politiken. Däremellan pendlar betraktaren Bengt Berg. Poeten som blev riksdagsman!

Peter Curman