Provokationer med dödlig utgång i Korea

Den senaste sammandrabbningen i omtvistat område mellan norra och södra Korea, som ledde till att två soldater och enligt uppgift även några civila koreaner på sydsidan och ännu fler på nordsidan förlorade livet, var ett mycket beklagligt och fullständigt onödigt resultat av den konfrontation som USA och den sydkoreanska regimen drivit fram på Koreahalvön.

Den nordkoreanska artilleribeskjutningen av ön Yeonpyeong på eftermiddagen den 23 november var ett svar på militära provokationer. Den var varken överraskande eller irrationell.

Demokratiska Folkrepubliken Korea har klart och tydligt klargjort att man ser USA:s och Sydkoreas upprepade militärövningar som hotfulla förberedelser för överraskningsanfall och man har varnat för att varje kränkning av nordkoreanskt territorium, ”om så bara med en tusendels millimeter”, kommer att bemötas kraftfullt.

Detta var USA:s och Sydkoreas ledare väl medvetna om då den sydkoreanska militären mobiliserade 70.000 man i en ”krigsövning” i omstritt område samt öppnade artillerield in mot nordkoreanskt territorium. Om de velat undvika strid, varför då på detta sätt provocera fram en motattack?

Hotfulla krigsövningar

Den sydkoreanska militärövningen var en avsiktlig provokation. Den var varken rutinmässig eller en isolerad händelse. Bara det sista halvåret har USA och Sydkorea genomfört ett antal gemensamma militärmanövrer riktade mot norra Korea: den gemensamma krigsövningen Invincible Spirit 25-28 juli i Koreas Östhav, den årliga gemensamma militärövningen Ulchi Freedom Guardian i Sydkorea i augusti, en ubåtsbekämpningsövning i Gula havet i början av september, och i oktober för första gången en multinationell militärövning med 14 deltagande länder i det av USA skapade Proliferation Security Initiative.

Till dessa tätt återkommande krigsövningar kommer anklagelsen mot Nordkorea för att ha legat bakom den sydkoreanska korvetten Cheonans förlisning i juli i år (mitt under en annan pågående övning i ubåtsbekämpning). Trots att Nordkorea omedelbart och kraftfullt förnekade varje inblandning i fartygets förlisning och beklagade förlusten av koreanska landsmän, utpekas de rutinmässigt som skyldiga.

Plats för undersökande journalistik

Typisk för svenska medias rapportering är TT-Reuters formulering den 20 juli: ”USA och Sydkorea inleder på söndag en stor gemensam militärmanöver med syfte att avskräcka Nordkorea från framtida attacker efter sänkningen av ett sydkoreanskt örlogsfartyg, meddelade de båda allierade staterna på tisdagen ... Spänningen på den koreanska halvön har ökat sedan 46 sjömän omkom då det sydkoreanska örlogsfartyget sjönk i mars. Nordkorea anklagas av omvärlden för att ha torpederat fartyget men nekar.”

I detta och liknande nyhetstelegram används den förskönande beteckningen ”omvärlden” för Sydkorea och USA och den nordkoreanska dementin omnämns bara pro forma.

Inga svenska media har granskat den sydkoreanska (ofta felaktigt kallad ”internationella”) haverikommissionens påstådda bevis mot nordsidan, eller rapporterat om de detaljerade nordkoreanska bemötandena av bevisen eller ställt kritiska frågor till den svenska regeringen om Sveriges medverkan i kommissionens utredning.

Var finns de grävande journalisterna?

Om svenska media belyste situationen i norra och södra Korea mer allsidigt och sakligt, istället för att ta varje tillfälle att piska upp krigsstämningar mot Nordkorea, skulle förutsättningarna för det svenska folket att förstå händelser som denna se annorlunda ut.

Christer Lundgren