En författare bör helst avstå från att gå i diskussion med sina kritiker. Men nu är det inte jag som skrivit Fabrizio Gattis bok Peståren (recenserad i förra numret av FiB/K). Jag är "bara" bokens svenska översättare och skulle, i den egenskapen, vilja kommentera en fråga som Jan Bergsten tog upp i sin recension. Den gäller bokens genre.

Men! Att idag blanda ihop diskussion om drivkrafterna bakom Syrienkriget och frågan om flyktingmottagande i Europa är uppenbarligen som att sticka huvudet i ett ormbo. De stora meningsmotsättningarna rör inte själva flyktingfrågan, utan synen på Syrienkriget (Afghanistan, Irak och Libyen). Myrdal tar upp hela paketet på en gång, vilket skapar konvulsioner i alla läger inom det svenska etablissemanget (inklusive stora delar av det som officiellt ses som den politiska vänstern). Orsaken till detta är att Sverige bakom kulisserna redan är anslutet till USA/Nato-lägret. Därför är frågan om USAs (och dess allierades) skuld tabu och avförd från dagordningen.

 

Läs hela artikeln på Lindelöf

Det är lätt att känna vanmakt inför det namlösa lidande som utspelar sig framför TV-kamrorna i dagens flyktingkaos. Och visst kan det behövas både “humanitära korridorer” och “humanitära visum”. Men om rop på sådana inte följs av krav på åtgärder som sätter stopp för människors flykt riskerar ropen att eka av tom humanism, rent av bli till ytligt “verbiage”.

Det är inte svårt att hålla med Margareta Zetterström om att orden är viktiga. Ord som “flyktingvågor” och “människor som väller in” eller att tala om flyktingar som “svärmar” och “horder “ hör till en samhällsdiskurs som vänstermänniskor bör undvika. Men det räcker heller inte att resa en tom humanitet och peka ut Åkesson som skyldig till allt ont. Människor flydde elände och misär långt innan Syrienkriget. Men det skedde i bland annat Afrika och inte så många brydde sig. Och en av orsakerna - kanske den viktigaste - var den imperialistiska och ytterst handelvänliga politik som Sverige inte bara stödde utan på många sätt gick i bräschen för. De skyldiga till flyktingkatastrofen finner man alltså även på Helgeandsholmen och i Kanslihuset, som Jan Myrdal skriver.

Tyvärr är Margareta Zetterströms ädla ord luft. Det fransmännen kallar "verbiage". Om hon stöts av ordvalet flyktingarna "väller in" bör hon titta på filmer i TV och bilder i tidningar och på nätet. 

Utredningen om Sveriges insatser i Afghanistan under åren 2002 – 2014, enligt (Dir 2015:79)

 Vi hälsar med tillfredsställelse att regeringen har tillsatt en utredning för att utvärdera och granska Sveriges samlade insats i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014.

Det är ett mycket angeläget uppdrag. Svenska folket och dess skattebetalare förväntar sig en fullständigt ärlig utvärdering och granskning. Krav har då och då framförts om att en oberoende kommission borde tillsättas för att utarbeta en vitbok om Sveriges förehavanden i Afghanistan och att denna granskning baseras på sanning och objektivitet.

Om Sverige blir medlem av Nato skulle vi bli medansvariga för alliansens kärnvapenarsenal, skriver Margareta Zetterström.I svensk valrörelse diskuteras nästan aldrig frågor som rör landets säkerhetspolitik. Beror det på att sådana frågor anses oviktiga och perifera? Eller är de tvärtom av så stor betydelse att de, just därför, hänförs till slutna rum där vi medborgare varken har insyn eller möjlighet att framföra vår mening och påverka besluten? Skriver Margareta Zetterström på UNT.se länk här.

"I stället för att uppmärksamma flyktingkatastroferna i Afrika, på Medelhavet och i Mellanöstern, EU:s hart när oöverstigliga gränsmurar och det skriande behovet av "humanitära korridorer" för dem som idag flyr undan svält, krig och förföljelse börjar man nu även i vänsterkretsar varna för "massinvandring"" Skriver Margareta Zetterström.

 

Margareta Zetterström skriver om avslöjandet kring Martin Schulzs fingrar i syltburken.

Vid varje nytt besök i Italien märker jag att den ekonomiska krisen ytterligare förvärrats och att hopplösheten blivit ännu mer påtaglig