Folkrätten har i praktiken ändrats sedan Jugoslavienkriget 1999, då USA med koalitionen bombade Jugoslavien för att, som det kom att visa sig, sönderdela landet och göra Kosovo ”självständigt”. USA gjorde det utifrån ett förment folkrättsligt perspektiv, att rädda civila i inbördeskriget som rasade i olika delar av Jugoslavien.
 
Legalt krig visavi illegitimt krig är två aspekter av folkrätten som Pål Wrange, docent i folkrätt, uppehöll sig kring i sitt anförande. En bombning av Libyen kan vara legal, men samtidigt illegitim enligt FN-stadgan, om säkerhetsrådet bryter mot sin egen FN-stadga. I fallet Libyen lutade Pål Wrange mot att säkerhetsrådet följer folkrätten och FN-stadgan.
 
Historikern Anders Björnsson menade att i Sverige har debatten om Libyenkriget varit så gott som obefintlig. I motsats till i Danmark där den borgerliga tidningen Berlingske Tidendes specialupplaga har haft en utförlig folkrättslig genomgång av bombanfallet mot Libyen och konstaterat dess olaglighet. Samtidigt som den danska tidningsdebatten varit het i frågan i övrigt.
 
Stefan Lindgren menade att parallellen till det olagliga Afghanistankriget är tydlig i Libyen. Trots säkerhetsrådets försäkran om folkrätt och kravet att skydda civila.
 
Lars-Gunnar Liljestrand hävdade att kriget strider mot folkrättens krav på fredliga förhandlingar och möjlighet för Libyen att inför säkerhetsrådet, argumentera för sin sak. FiB-juristen Lars-Gunnar Liljestrand ser likheten mellan kriget mot Jugoslavien 1999 och bombningarna av Libyen.
 
Före detta stabschefen John Crafoord ser kriget som en folkrättslig katastrof, som militär han är, och menar att vi inte har där att göra.
 
Avsaknad av media på plats under mötet, såväl från vänster som höger, visar att folkrätt är något vi inom FiB-Kulturfront måste värna och prioritera under de närmaste åren. Som en av de viktigaste frågorna inom och utom Sveriges gränser.

Dan Kotka
Stockholmsavdelningen av FiB/K