Idag kan vi läsa många verksamma arbetarförfattare som förlägger sina skildringar till arbetsplatserna. Visst har det förekommit tidigare, Folke Fridell kanske är den som mest konsekvent haft arbetet, arbetsplatsen och arbetskamraterna i fokus. Men många arbetarförfattare har förlagt handlingarna i sina böcker till samhället och det sociala livet med arbetet som en sorts bakgrundskuliss.

Som läsare kan vi idag köra utlandstradare med David Ericsson, bygga bilar med Maria Hamberg, möta restaurangkökets slit med Jenny Wrangborg, arbeta på järnverk med Bernt-Olov Andersson, bygga trädgårdsanläggningar tillsammans med Kjell Eriksson, svetsa fartyg med Aino Trosell, arbeta i varuhusdisken med Tony Samuelsson och arbeta som byggnadssmed med Micke Evhammar för att bara nämna några exempel. Till raden av verksamma arbetarförfattare med förmåga att levandegöra dagens arbetsplatser, arbetsmiljöer och relationerna mellan arbetare och arbetsgivare hör Gunnar Brulin som efter den skönlitterära debuten 2009 med Blågul slaktare nu har kommit med en ny roman, Depån, som handlar om det stora bryggeriet som vill lägga ner en depå med det i våra dagar så ymnigt förekommande argumentet: ”bristande lönsamhet”.

Boken är svart, den väjer inte för att klargöra hur svår arbetarnas situation är när den välorganiserade motståndaren lägger ner eller flyttar verksamheten, spelar ut arbetare i olika länder mot varandra och som i det här fallet egentligen är kriminell men oåtkomlig. Det finns inte mycket av hopp för en framtida verksamhet under hyggliga villkor för den här arbetsplatsen som väl utgör prototypen för dagens
svenska arbetsplats. Efter några spektakulära försök att rädda arbetet ger klubbens ordförande upp och försvinner från arbetet, från arbetskamraterna och från familjen. Finns det någon annan möjlighet? Författaren ger oss inget svar, boken inbjuder däremot till diskussioner om just den situation som så många i vårt land befinner sig i.

Jag har aldrig förstått den tråkighetsstämpel som många vill trycka på arbetarlitteraturen. Måhända är det konspiratoriskt att tro att sådana rykten har ett bestämt uppsåt – att hindra arbetarklassen från att ta del av böcker som klargör maktförhållandena i arbetslivet. Och tvärtom är det så att den som läser Gunnar Brulins Depån får en läsupplevelse med spänning och humor där författaren tar ut svängarna rejält i denna berättelse om livsviktiga ting för arbetarklassen.
Kjersti Bosdotter